Myowntruth

Förlåt för att jag är så töntigast i världen.
Förlåt för att jag så lätt blir seriös.
Förlåt för att jag ens kom in i ditt liv.

Vi behöver ett break.
Ett rejält sånt.
Liksom en time-out.



Och jag börjar bli trött på att du bestämmer så jävla mycket.
Va inte sådan, gör inte så. Gör som mig, det blir bäst så.
Yeah right. Försvinner jag har du bara en person kvar.
Och om han försvinner? Du brukar ju vara jäkligt bra på att förstöra dina förhållanden.
Då har du ingen kvar.
Jag kommer inte höra av mig mer.
Du får mig bara att må dåligt.
Du säger att du lyssnar, men egentligen gör du inte det.
JAG BLIR SÅ JÄVLA BESVIKEN!
Finner inga ord. Ordlös skulle du kalla mig.
Förtvivlad skulle jag kalla mig.
Vem fan är bäst?


Dethär med att vara själv och städa, Ingen bra idé.
Inne på den fjärde veckan, så har jag nu börjat utveckla knasiga tankar.
De smarta gjordes första och andra veckan.
Den tredje bara flöt förbi.
Jag börjar bli trött på mina tankar.
Behöver ventilera för någon.
Men finns ingen att ventilera för nu.

Det kanske är enda lösningen, fast jag vill inte tillbaka.
Att prata med en psykolog är det värsta, men troligtvis något jag behöver.
Fan också!