Lyckliga dagar, försvinner iväg så fort.

Tankar som spränger.
Förbjudna känslor.

Jag vet att jag inte kan.
Att det inte finns en chans.
Ändå ger jag inte upp hoppet.
Envis som en åsna.

Nattgrubbel.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0