uppdragrymden

Ingen dator de senaste dagarna.

En vän har dött.
Dött.
Detdär hemska ordet.
Han blev 18 år.
Det är ingen tid.

fyfan.
hemskt, sjukt, jobbigt.
De enda orden som jag kan beskriva känslorna med.
De räcker ändå inte åt.
Otillräckligt.

Det var den 6 september, 2008.
Festen i Göttorp.
Jag mådde dåligt, grät och hade mig.
Du fanns där. Du kramade mig, pratade med mig, sa att han var en idiot som inte kunde tycka om mig.
Det var då du blev en vän.

Du var hela tiden glad.
När jag mötte dig i korridoren sa du alltid hej.
Jag kan se dig komma mötande mot mig i skolans korridor.
De bilderna går runt och runt i mitt huvud.
Det kommer kännas konstigt att inte se dig där igen.

Vi är många, många, många som kommer sakna dig.
Jag hoppas du får det bra där uppe nu.
Jag tror inte på himlen. Men det känns skönt att placera dig någonstans än i mitt huvud.
Där jag kan titta upp och kolla när jag känner att jag vill.
Att veta att du finns någonstans.
Någonstans, som tyvärr inte är här på jorden längre.

Vila i frid Christofer Eriksson.
<3