uppdragrymden

Visst är det kul ibland med ödet och det.
Jag vet att jag har drabbats av det, när det gäller ett speciellt möte med en människa.
För denna människan och jag gick på samma högstadieskola, fast olika år.
Inte visste vi att vi två år senare skulle bli vänner.
Men just då tittade jag bara på honom. Kollade och tänkte shit vad stor och gammal han är och tänkte på skoj att bara för att jag aldrig skulle umgåtts med honom då, så skulle jag säkert göra det om några år.
Jag kommer ihåg tanken så väl. 
Vad hände? Jo, nu umgås vi och han är enorm trygghet för mig. 
Däremot mobbar han mig lite smått ibland när han får chansen och kallar mig liten. 
HAHA. nu har han säkert kommit på att det är han jag skrivit om också om han läser.  



Kul.
Kollade bio idag med Elin och hennes mamma.
Trevlans.
Elin köpte skor också. Skitsnygga var de på henne!